Hopp, Finns det?
Ropar, bara mitt eko som hörs..
Försöker röra mig, Men står bara stilla...
Känns som en mörk dröm..
Men livet är oftast såhär..
Som en mardröm som man aldrig kan vakna upp ur..
Försöker vänja sig vid tanken att leva såhär..
Åren går...
Allt förblir detsamma..
Försöker att förändra ens liv samt sinne till det bättre..
Men det funkar aldrig..
Känns oftast som om hoppet är ute..
Men det kan det inte vara..
För jag tillåter inte det!
Kan inte!
ska inte!
VÄGRAR!
Ljus..
Då jag ständigt sjunker djupare ner
Så blir jag alltid stoppad av ett ljus
Som aldrig kommer att försvinna
Jag lever för det ljuset, det enda i mitt liv som är för mig oförstörbart..
Älskar och avgudar känner något som ej går att beskriva med ord..
Tror inte på gud eller någon annan högre makt..
Men om det på något vis är att det är en högre makt som har
gett mig chansen till det här ljuset i mitt liv
Så tackar jag ur djupet av mitt hjärta!
Jag vore inget utan det!
Det jag vet är att det kom till av kärlek!
Hello..
Vad vet jag inte...
På sistone har allt bara blivit kaos i mitt huvud.
Orkar inte skriva eller göra någe vettigt alls..
Men tänker skriva här igen då saker och ting kanske ordnar upp sig!
Som det är nu så...............
Nollställd
Allt är kaos i mitt huvud!
Kan inte tänka eller någe..
Kan knappt sova...
Vet inte vad jag ska ta mig till oftast..
Försöker att reda ut tankar och annat..
Men allt blir bara värre..
Och det blir svårare och svårare att hålla skenet uppe..
Men måste man något så klarar man det....
Men är såååå trött....
Funderar
Ser inget, vet inte vart man vill komma
Men inget känns längre skrämmande
Enbart lugnande..
Inget som stör mina sinnen
Känner enbart ro, Känslan av att inget
längre kan skrämma eller skada mig..
Allt som som det ska kännas
Murarna har raserats..
Snart då jag öppnar ögonen
Så finns murarna där igen och helvetes portarna
öppnas om på nytt
Åter igen så börjar det om!
Vareviga dag..
Längtar efter en evig sömn nu..
Trött..
Kan inte tänka, inte göra något...
Är så oerhört trött...
Men kan inte sova...
Lägger mig ner ett par timmar, släcker allt och blundar...
Ligger och försöker sova, åtminstone ett par timmar...
Men som vanligt så går det inte..
I mitt huvud så yr tankar omkring..
Tankarna går så fort så jag nästan inte förstår vad jag ska tänka på..
Hela tiden så håller det på och jag kan inte slappna av..
Det går inte få ro, kan inte slappna av, inte somna..
Går inte att sluta ögonen och få bort alla tankar som finns inuti mig..
Varför ska det vara så här jämt?
Varför kan jag inte få någon ro?
Varför kan inte alla tankar försvinna?
Vill bara sova..
Vill kunna känna frid..
Vill slippa allt som distraherar, irriterar..
Vad ska jag göra?
Ensamhet...
Mörkret kommer mot mig, sveper in mig
Den får mig att känna mig lugn
Låter den omsluta mig
Låter lugnet stilla mitt exploderande sinne
Allt känns fridfullt
Jag vill somna in och försvinna helt i det dunkla
men samtidigt klara mörkret
Känslan inom mig är lugn och fridfull
Känner mig nästan mer levande nu än vad jag gör
Då jag finns i verkligheten.
Den verklighet som skyr mig..
Själen?
Hur avgör man om ens själ är mörk?
Jag började nyss fundera lite på det..
Vissa människor kanske anser att jag har det,
men jag vet inte om jag anser det själv.
Har mycket mörka tankar kanske. Men inte mer
än den vanliga människan skulle jag tro.
Jag tänker en hel del på döden och annat som
är relaterat till det och det är inte så konstigt
kanske..
Vet inte vad det är med det som fascinerar mig
med döden.
Men nånting drar mig åt det hållet.
Vad och varför vet jag inte..
Har aldrig riktigt tänkt på vad det är som
får mig att tänka alla dystra och mörka tankar.
Funderar..
Om man vandrar i mörker utan mål..
Om man inte har ett mål i livet famlar man runt i blindo då?
Är man mindre värd?
Har man nått att kämpa för då?
Eller är allt meningslöst utan ett mål?
Och har dom flesta ett mål i livet eller?
Undrar vad som är mest "normalt" ... Att ha ett mål i livet eller ej..
Fler tankar ..
Men man försöker och försöker och jämt och ständigt så åker man på nya nederlag..
Egentligen ska man kanske inte klaga, men det är svårt att inte göra det..
Det finns alltid människor som har det värre än mig, så det känner idiotiskt att klaga!
Försöker till 100% att finnas där för allt och alla.. Även då jag inte har någon som helst ork..
För man har vänner som mår dåligt och behöver min hjälp och behöver nån som lyssnar och
hjälper dom. Och det är klart att man ställer upp!
Oavsett hur man själv mår så finns man där när en vän inte mår bra!
Sen då jag är ensam så försvinner jag in i mig själv och försöker att glömma allt!
Men det går inte för när jag är ensam så arbetar min hjärna hela tiden och tankarna yr omkring i
huvudet..
Det går inte att stoppa och jag blir mer och mer konfunderad och får en extrem ångest oavsett vad
det är för tankar.
Skulle vara väldigt skönt om man på något sätt kunde stoppa alla tankar..
Allt skulle vara väldigt mycket enklare då!
Ibland så känns verkligheten bara enbart som en fantasi, för jag trodde aldrig att det skulle vara såhär..
Det är bara att kämpa på.. Och det är det enda som jag kan göra och det enda jag gör....
Men svårt att kämpa ibland då man känner sig helt ensam och slut psykiskt och fysiskt...
Alla verkar ha någon och jag har ingen så känns det som oftast...
Inte för att jag inte trivs med att vara med mig själv eller så..
Är van vid det, och oftast så är det bäst..
Vill inte utsätta nån för mig...
Ännu mer svammel ifrån mig....
Tankar..
Mörkt, kallt och regnigt..
Så är det idag.. Precis så som jag gilar det..
Vet inte varför men det känns mysigt då vädret är såhär.
Sitter och funderar på vad jag ska skriva idag, men min hjärna är helt blank!
Får inte iordning på mina tankar allt. Så är det nästan vareviga dag.
Och när dom är i någelunda ordning så är allt mest skrämmande och dystert..
Är framtiden som mina tankar?
Mörk och dyster?
Isåfall så har man inte mycket att se fram emot.
Men jag kan inte, får inte tro att framtiden är så!
Man bestämmer över sitt eget öde och hur framtiden ska bli. Så då måste man på
något sätt kunna ändra sitt tankesätt och göra allt bättre.
Men var ska man få kraften ifrån till att förändra saker och ting?
Massa svammel från mig och mer kommer det säkert att komma....
Tråkigt..
Inget kan göra mig fri
För att döden finns inuti
Frigör döden och släpp mig fri
Dödens svarta famn
Så ta min hand och låt mig komma fram
Mörkret som lockar med en frihet som
chockar
